Efter att alla dokument var skickade och bolånehandlingarna signerade så löste Danske Bank lånen från SEB. Detta gick smärtfritt. Jag gillar upplägget som Danske Bank har när man behöver nya tjänster. Avtalen signeras efter att man har läst igenom de och bekräftas med bankid. Inga bankbesök utan allt kan skötas remote.
För att få den låga räntan så behövde man flytta löneinbetalningar/pensionsinbetalning till Danske Bank. Detta görs förslagsvis strax efter månadsskiftet. Man gör även flytt av autogiromedgivanden. Det man får tänka på är att e-faktura flyttas inte automatiskt, utan man måste skapa de på nytt hos den nya banken.
Då Sparkonto XL har så dåliga villkor så har jag initierat en flytt av ISKn från SEB till Danske Bank. Detta skulle ta mellan 4-6 veckor. En av fonderna gick inte handla på Danske Bank så jag kommer sälja av den och byta när ISKn är flyttad. Givetvis hade jag kunnat sälja fonderna och bara flyttat över likviderna, men med tanke på att det kunde ta upp till en månad för att flytta så vill man inte vara utanför marknaden då mycket kan hända.
Själv så förstår jag inte varför inte fler vill byta bank och hålla bankerna på alerten. Ju mer trögrörlig man är som kund desto mer betalt kan storbankerna ta. I mitt fall så skiljde det sig 40 punkter. Medarbetaren på SEB kunde inte göra någonting, ingen rabatt utan det skulle bli dyrare om jag band räntan ett år. Det var bara att lägga ned för min del och jag begärde få ut amorteringsunderlaget.
Så BYT Bank. Jag förstår att alla inte tycker att det är kul att härja runt och byta bank. Det krävdes ganska mycket och tröskeln är lite för hög för att den stora massan ska byta. Självklart ska banken tjäna pengar på sina affärer, men det är lite märkligt att barnkerna ska tjäna miljarder på räntenettot. Vad är samhällsnyttan i det? Det bästa vore om staten lånade ut till oss dödliga på samma villkor som affärsbankerna. Då kunde de pengarna läggas på konsumtion istället för bankdirektörens fickor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar